När jag vaknade på söndagsmorgonen så kände jag direkt - nej de här kommer inte bli en bra dag!
Jag kände mig skum i kroppen och hade väldigt ont i ryggen och vänstra benet.
Tog febern och den visade 38,4, visst jag var ju inte dödssjuk men hur bra är det att få feber en vecka efter en operation?!
Då blir jag lite rädd men samtidigt är jag gangska duktig i såna situationer att verkligen känna efter i kroppen hur den mår.
Jag kände inte konstigt på operationssåret, det var inte varmt och jag såg ingen rodnad kring plåstret. Så jag täntkte att jag avvaktar denna dag och tar det väldigt lugnt bara.
Dagen efter ringde jag till ortopedmottagningen och de rådde mig att åka till vårdcentralen, ringde dit men telefonenkön var full men då kom jag på att de har lätt akuten som jag kan besöka och de börjar 13:00.
resan dit var väldigt jobbig, andra gången jag skulle förflytta mig utomhus en längre sträcka och det var riktigt kämpigt. Väl framme så var det as mycket folk, inga stolar eller hjälpmedel fanns det för de personerna som inte kan sitta på låga stolar men jag knölade mig ner ändå för jag orkade inte stå en sekund till.
Efter ca 20 min hör jag en röst som ropar Isabell! Isabell! ute från korridoren, yes de kanske är mig dom menar ( väldigt ofta folk säger fel) Jag tragglar mig upp med kryckorna och tar mig ut till korridoren där alla dörrar var stängda och inte en människa?! Men va fan då. Började gå lite fram och tillbaka och då plötsligt så öppnas en dörr och en kvinna ropar upp ett annat namn och jag kände direkt igen rösten och sa - Hej var det du som ropade Isabella nyss? Du sa fel namn och jag har svårt att resa mig upp så jag hann inte framm innan du var borta.
Kvinnan tittade lite olustigt på mig och sa - Jaha aja men du får vänta nu jag ska ta den här patienten före.
Där exploderade jag men tog mina kryckor, sansade mig och satte mig fint i väntrummet igen.
Men alltså gör man så? För de första så är de en ganska lång korridor och väntrummet ligger längst ner i ett eget rum som du måste ta dig ut igenom för att hinna se till vilket rum man ska till, de kommer inte ens fram och möter en.
För de andra så är vi på en vårdcentralen där förmodligen många av patienterna har svårt att förflytta sig.
För de tredje så är de sjukt mycket folk så det är jätte svårt att höra när någon ropar ute i korridoren och för de fjärde så tar man väl för fan inte nästa patient om du själv gjorde bort dig där och bara kunde vänta 7 sekunder efter du ropade upp namnet?!
Jag blev så bitter redan från start men jag visar nästan aldrig det utåt mot personer jag inte känner utan jag håller masken. När jag äntligen fick komma in så fick jag veta att de inte gör såromläggningar på lätt akuten och hon tyckte inte alls om att ortopeden hade skickat mig dit och var det något framöver som hade med operationen att göra så skulle jag inte kontakta vårdcentralen igen, tack och hej.
Lite lustigt att jag ska dit om en vecka för sårkontroll!
summan av kardemumman blev att jag tog mig hem igen på piss dåligt humör och hade jävligt ont helt i onödan och det störde mig hela dagen.
Ibland har man så svårt att förstå vårdens rutiner och principer så jag blir galen.
Febern hängde iaf i hela dagen men den höjdes aldrig, till slut orkade jag inte med den heller så jag tog en alvedon, jag har ju alvedon i medicin schemat för smärtlindring men denna dag struntade jag i att ta den för att kunna hålla lite koll på febern.
Status med ryggen - smärtan har faktist lättat lite idag? vet ej om man ska ropa hej än men just vid operationssåret så känns det inte lika mycket som innan och jag har märkt idag att jag kan böja mig lite mera framåt vilket är skönt. Dock så lever mitt vänstra ben sitt egna liv fortfarande, hade funkat skit bra hela dagen sen lägger jag mig som vanligt i sängen och då känner jag hur det strålar till i hela benet, försöker ställa mig upp och det gör riktigt ont men jag kommer upp men kan inte riktigt stödja på det fullt. Var bara att kasta sig i sängen igen och ta lite smärtlindring.
Nu är även denna dag slut och jag hoppas att resten av veckan flyter på och jag vill inte att det ska hända mer skit.