Inför min steloperation i ländryggen så sökte jag med ljus och lykta efter mer information från privatpersoner som har genomgått något liknande, visst jag hittade några få bloggar men dessa var äldre bloggar och en del verkar ha förändrat sen dess.
Jag vill skriva av mig och dela min berättelse till andra som ska genomgå liknande operationer och även till nära och kära som vill följa detta.
Måndag 21/10
Började operationsdagen med att ta den kalla och torra duschen med Descutan tvålen. 06:30 skulle jag befinna mig på mälarsjukhuset på ortopedavdelningen.
Vart inskriven, fick byta om till sjukhuskläderna och vila i sängen innan sköterskan kom med en liten coctail med diverse tabletter.
Sen var de dax att rullas ner till operation, detta skedde vid 07.30 tiden och där vart jag presenterad för en hel del olika narkossköterskor och läkare. En del frågor ställdes om hur jag ville ha de och om jag ej tålde några läkemedel.
Kände mig otroligt trygg och lugn tack vare den fina personalen som verkligen förklarade utförligt hur allting skulle gå till och vad som skulle hända.
Sen var de dax att sova, vilken skum känsla när de sprutar in läkemedlet och man verkligen känner hur rummet och personalen åker längre och längre ifrån än.
Vaknade vid 13:30 tiden på uppvaket och var ganska lugn, även där var personalen fantastisk och informerade att operationen gått jätte bra och vad som skulle hända här näst. hade en dränage slang i ryggen och kateter. Där var smärtlindringen dunder för jag somnade efter varje dos och det var skönt att sova bort tiden på uppvaket som jag spenderade ungefär 6 timmar på.
Tillbaka till avdelningen där allt kändes ganska trist och tråkigt.
smärtan var hemsk och jag hade så otroligt svårt att ändra läge i sängen på grund utav smärtan. och alla slangar att hålla reda på samtidigt som man försökte med alla krafter man hade att ändra läge.
Det var tufft, verkligen men samtidigt var jag otroligt nöjd över att allt var klart.
Tisdag 22/10
Natten gick sådär, som sagt smärtan var hemsk, vändningarna i sängen var hemska men jag överlevde natten ändå.
Nu kom dagen jag hade bävat lite för, jag skulle ta mig upp ur sängen och gå.
Var så otroligt nervös över detta, hur mina ben skulle fungera och hur ont de skulle göra.
smärtan att bara ta sig upp och sätta sig på sängkanten var hemsk och även uppstigningen på benen men när jag allt stod upp så gick de ganska bra förutom att mitt vänstra ben inte riktigt kopplade med hjärnan. Det släpade lite efter trots att jag använde all min kraft för att få fram det men det var tydligen vanligt så jag oroade mig inte så mycket för det. Gick några steg och det kändes helt okej men det känns verkligen i hela kroppen att man inte riktigt är i bra skick.
Yrslig och vinglig.
Denna dag bestod utav att få i sig så mycket näring och dryck som det bara går och sova för återhämtning.
De drog även ut dränaget och katetern och dränaget var nog den värsta av dom två, de gjorde så ont bak i ryggen men tack och lov så gick de fort.
skönt att bli av med alla slangar så man slipper ligga och trassla in sig i dom.
Onsdag 23/10
Varje morgon vid 07:00 ungefär så blir man väckt att personalen på avdelningen och de som kan går då upp på toan medans personalen bäddar till sängen åt en och denna morgon var jag en av dem som skulle gå upp för egen maskin för att kissa, det gick jätte bra, dock så var jag sjukt stel och det gjorde ont att ta sig upp efter att man legat hela natten och större delen av kvällen innan.
Sen var det dags för läkarbesök och sjukgymnastik.
Sjukgymnasten informerade att jag ska röra mig så mycket som jag bara kan, finns inga hinder så länge inte smärtan blir för stark. Man ska ta de lugnt och känna kroppens signaler när den inte orkar mera.
Idag var de även dax för trappträning med sjukgymnasten och det funkade jätte bra. Jag fick köra med kryckor eftersom mitt vänstra ben fortfarande inte riktigt vill hänga med och han rekomenderade mig att fortsätta ha kryckorna hemma i några veckor tills de känns säkrare. Jag ska absolut inte avlasta benet med kryckorna utan mer bara ha dom som extra stöd när benet inte vill. Utav honom fick jag även låna hem en hel del hjälpmedel så som förhöjd toastol, duschstol, griptång och två olika dynor att sitta på. Sängen löste vi med att lägga till en extra madrass så den blev något högre.
Dessa hjälpmedel är guld värda, jag tror inte att man skulle klara sig hemma utan dessa.
En rejäl genomgång med läkaren om alla mediciner som skulle intas när jag kommer hem och scheman på vilka tider de ska intas och när det ska trappas ut. även information angående sjukskrivningen och den blir till en början tre månader och vid tre månader ska jag tillbaka för återbesök och då får vi se hur det har gått och hur statusen är då.
Nu längtade jag verkligen hem till min säng och att få komma igång med sina egna rutiner så gott som det går.
0 kommentar(er)
