4 November 2019 - 13:43
Nu har det gått två veckor sen jag rullades in på operation och de utförde en bakre fusion på mig.
Första veckan var katastrof och gick så långsamt och det kändes som en evighet tills jag skulle bli piggare. Andra veckan bara försvann, dels så var det höstlov så barnen och sambo var hemma vilket betydde att jag fick väldigt mycket sällskap som kan ha gjort att tiden gick fortare men sen kände jag mig även piggare, lite för pigg tills jag kom på att det är ju smärtlindringen som gör att jag mår bra, sakta i backarna ta inte i för mycket nu.
Jag har så svårt att ta det lungt när jag känner mig bra så jag valde att dra ner på smärtlindringen för att verkligen få känna smärta som kan hindra och stoppa mig för att inte gå få fort fram och det har funkat finemang. Nu lyssnar jag och känner verkligen med kroppen på ett annat sätt.
Dagliga promenader började jag med förra veckan och shit vad konstigt det känns att gå ut och gå, inte alls som att gå hemma. Det vart betydligt mer osäkert och annorlunda känsla i ryggen. Benet hänger fortfarande inte med alla gånger men jag går ju verkligen i myr steg så det finns nog ingen risk att jag kan ramla eller tappa kontrollen. Men det är skönt att få sig en nypa frisk luft även om det är påfrestande och jag måste nästan direkt lägga mig ner när jag kommer hem efter en promenad på 10 min.
Mina förhoppningar är ju att kunna öka denna tid för varje vecka som kommer.
Idag var jag även till vc för sårkontroll som är ett rutin besök efter operationen.
Hon torkade rent såret och allting såg väldigt fint ut. Jag ska ju inte till min operations läkaren förren om två månader så undersköterskan på vc tyckte jag skulle komma till henne en gång till för att se så såret fortsätter att läka fint, det kändes tryggt så nästa Måndag är det dax igen.
Ska bli intressant och se hur ärret kommer bli om nått år när allt är läkt.
Övrigt med ryggen i vardagen då så märker jag att för varje dag så går det ett litet litet steg framåt, jag kan böja mig ner mer och mer för varje dag, jag kan sitta längre för varje dag och besvären med att vända sig i sängen är nästan borta.
Nu kan jag ligga på rygg i sängen lite längre än innan även om det fortfarande är väldigt obekvämt men det går, Jag använder inte kryckorna längre när jag är uppe och går men vänster kryckan används ibland som stöd när jag ska ta mig upp ur sängen och jag känner att vänster benet inte riktigt är stadigt.
Så allting går verkligen smått framåt och jag längtar till den 21 Januari när jag ska tillbaka till ortopeden för och se hur jag mår då.
Nu är vardagen tillbaka med barn på skolan vilket är skönt för då får jag mer tid till mig själv och jag kan verkligen koppla av och göra det jag känner för även om det var mysigt att barnen var hemma en vecka.
0 kommentar(er)
